Det gick upp ett ljus

Idag har jag stapplat runt på isiga gator. Till och från och hit och dit. Det långsamma tempot skärpte sinnena. Måsterösterna och jobbrösterna som ältar runt i huvudet tystnade. När kroppen koncentrerade sig var det som om hjärnan fick syre.

Och då såg jag ljuset.

Det krävde sin plats och vräkte ut sig över staden. Blänkte, reflekterade, studsade och kråmade sig så att det var rent märkvärdigt.

Vi är snart ute ur mörkmånaderstunneln. Bara några stapplande steg till och vips.
Ingen är gladare än jag.

(Kunde inte motstå frestelsen av några riktiga tunnlar. Fotade och njöt trots att det var skithalt.
Tänk vad lite ljus kan göra för humöret. Tralala.)