Skip to content

Vilse

2014/07/14

Jag skulle bara ta en promenad. Gå 5-kilometersrundan och njuta av solvarm grusväg, kanske plocka några dammiga smultron och lyssna på det fjärde avsnittet av Norrlandspodden. Det slutade med att jag gick vilse, var tvungen att stjäla en mugg, fick smalbenen brända av midjehöga brännässlor och hjärnan full av turistentreprenöriella idéer. Om du inte orkar läsa längre är det helt ok. Detta är första klassens svammel. Eller som mamma skulle ha sammanfattat det hela: Toka på sommarnöje.

Först och främst är Norrlandspodden väldigt bra. Jag lär mig mycket och känner att min norrländska ryggrad rätar upp sig en aning. Eftersom det här avsnittet skulle räcka längre än min promenadrunda bestämde jag mig för att gå en omväg. Istället för att svänga vänster vid gamla sågen gick jag rakt fram mot det lilla grustaget. Därifrån finns en stig som går genom skogen och ut på grusvägen igen. Eller fanns. Det fanns en stig. Och det lilla grustaget visade sig ha blivit gigantiskt.
När gick jag här senast? 10 år sedan? Ja, ja. Jag hittar ju tillbaka. Den här delen av världen har sin kartbild inristad i mitt hjärta.

Det fjärde avsnittet av Norrlandspodden handlar om turism. Om den kan vara ett framtidshalmstrå att greppa. Jag förlorar mig i lyssnandet och går loss på turistiska idéer fast förankrade i Norrland. Myggen. Insjöbad. Övergivna hus. Det måste gå att göra något av myggen, baden och alla ensamma torp, hus, stugor och gårdar som finns här. Kanske en kombination av alla tre? Briljant, Lena, helt briljant.

Ungefär där upptäcker jag att jag inte känner igen mig. Vilse. Bara lite, men ändå. Inte lika briljant.
Det ironiska är att det ser ut som podden beskriver. Skog, skogsbilvägar, rallarrosor.
Det är andlöst och ändlöst vackert. Himlen är hög och småknotten enveten.

rallarros  skugga

Jag skrattar lite för mig själv och försöker skärpa till lokalsinnet. Där är solen. Här är jag. Snart måste jag ta av till vänster för att komma rätt. Och det gör jag. Fast jag kommer inte rätt. Jag kommer först till ett kalhygge, sedan till ett kärr, sedan till ett fält av älggräs. Lite lövskog på det. Lite brännässlor. Mycket brännässlor. Sedan ser jag äntligen något som känns bekant. Just det, den gamla ladan och det lilla torpet. Pust. Nu har jag koll igen.

huset  tapeten

 

Jag går mot torpet, över en åker som i alla fall är plöjd det senaste åren. Solen silar genom det höga gräset, skorna kippar av dyvatten från kärret och jag andas med stängd mun för att inte få in några hekto mygg i munnen. Det prasslar lite i buskarna bakom mig. En fågel? En hare? Tänk om det är en björn? Lite lagom trött av att gå med höga knän i knölig terräng får fantasin fritt spelrum. Aj, aj. En björn?
Jag älgar över åkern, hakar av haspen på torpdörren och kastar mig in. Räddad.

Från adrenalinstinn naturupplevelse till övergivenhetens sorgliga uppsyn. Torpet. Med sin fina tapet, sin murade spis och sitt hukande i skogsdungen. Nu flagat, förvridet och förfärligt ensamt. Vilka bodde här? Vad drömde de om? I ett hörn ligger en sliten emaljerad mugg. Jag tar upp den och en av mina hörlurar träffar den med en fin klang. Inte gillar väl björnar metalliska ljud? Nä, det gör de inte. Logiskt resonemang. För att ta mig hem behöver jag alltså ta den här muggen, klinga och klanga med hörlurarna mot den och gå målmedvetet genom snåren ut på grusvägen.

Efter 20 minuter är vi hemma, jag och björnskrämmarmuggen. Podden är slut och jag med. Svettig, rödflossig, myggbiten och utmattad tänker jag att jag just upplevt något ovanligt. Gått vilse i verkligheten och i en podd. Stulit en mugg i nödvärn. Och samtidigt tänkt ut tre turistkoncept för Norrland.

muggen  jordbänningar

 

1. Myggen. Istället för att bekämpa den ska vi också hylla den. Ett myggcenter. Med seriös forskning, labb, visitor-center, myggvandringar (med mygghatt och täckande kläder) och försäljning av alla produkter från myggljus till den senaste svindyra gasoldrivna Mosquito Magnet. Myggen blir upplevelseturism.

2. Insjöbaden. De ljuvliga, sammetslena insjöbaden som är varma på ytan men isar ned fötterna. Sällan blir du så vederkvickt som efter ett sådant bad. Kanske går det att paketera de 10 bästa i Norrland till en klassiker? En ny folkrörelse? Ta alla 10 på en sommar, på 10 dagar eller fördela dem över 10 år. Lite utmaning för alla som älskar att bada.

3. De övergivna husen. Kan inte människor som vill få adoptera norrländska övergivna hus? Med ägarens goda minne bara ta hand om dem över somrarna, slå gräs, städa ur, räta upp, sätta blommor i en emaljmugg, sitta på förstukvisten, plocka smultron, slå mygg och bada i en insjö. Ju fler människor som har anledning att söka sig till glesbygden desto bättre underlag för lokala butiker som till exempel den här som ska öppna i Viksjö.

Jag sätter timjan i stöldgodset, tar ett kvällsdopp och skriver det här. Idéerna behöver förädlas men jag gillar dem. Som sagt; toka på sommarnöje. När sommaren är slut ska jag lämna tillbaka muggen.
Jag lovar.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. Christina Hedensjo permalink
    2014/07/15 22:25

    Bravo vilken genial ide spännande läsning o tips till nyetablering – företagande. Se till att få bonus för dina förslag. Kram ser fram mot fortsättning. 👍

    Christina Hedensjö Vinterbrinksvägen 59 133 32 Saltsjöbaden +46-(0)70-5603034

  2. Fredrik Malmborg permalink
    2014/10/16 8:56

    Kanske erbjuda turisterna att adoptera en myggsvärm?

  3. 2014/10/21 13:14

    Ya learn something new everyday. It’s true I guess!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: