Skip to content

Vykort från Matfors

2014/04/04

M_fors 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kära Barndom!

Jag hittade det här vykortet i mina gömmor och känner mig förvirrad. Så mycket asfalt, så lite spår av människor. Ingenting stämmer.

Det var alltid mycket folk i farten vid Folkan (överst till vänster). Var det inte modevisning där inne så var det matiné. Utanför klev folk av bussen och passade på att rätta till anletet innan de gick runt hörnet eller vart de nu var på väg. En gång somnade jag på den där bussen, men chauffören visste att jag skulle av, stannade och väckte mig. Jag tror aldrig att jag tackade för den vänligheten.

Sommartid kunde vi köpa jordgubbar ungefär på den plats där den gula bänken står. På bänken satt vanligtvis de vanliga gubbarna. Där på hörnet kunde även två bilar köra upp mot varandra. Med armbågarna lojt utanför de nedvevade fönsterrutorna snackade förarna lite och var allmänt fräna. När det var dans på Folkan var kön för att komma in så lång att den hade försvunnit ur bild om någon fotat den ur samma vinkel som ovan.

Jag minns också att det var ett ständigt flöde av människor in och ut från Matfors Möbler (överst till höger). Först gick de in på möbelaffären och drömde om någon av fåtöljerna som fanns på övervåningen. Sedan gick de till Jordbrukskassan och kollade saldot. Sedan gick de, aningen bedrövade, kanske till färgaffären och köpte en burk falurött istället. Matfors Möbler var klass. En gång fick jag ett skrivbord därifrån. Stoltheten jag kände har ännu inte lagt sig.

Och bron då (nederst till vänster). Den såg jag aldrig från det där hållet. Den cyklade jag över på väg till Thulevallen på fotbollsträning. Fort gick det och smalt var det. Tur i alla fall att det inte är den nya bron på vykortet. För den minns jag överhuvudtaget inte. Och varje gång jag i modern tid kör över den känns det helt fel. Som att smyga sig på Matfors bakifrån och flåsa Dannes kiosk i nacken. Obehagligt.

Det gula huset (nederst till höger) är postkontor och bank. Fast inte nu. Nu är det? Ingen aning. Innan det byggdes fanns där en härlig blomsteräng i sluttningen ned mot Ljungan och reningsverket. På väg mot vattnet låg en grusväg. Finns den kvar?

Bortom det gula huset skymtar Skoglunds Bok och Papper där jag köpte det här kortet. På Skoglunds sålde de nästan allt. Där kunde tandlösa gubbar spela på stryktipset och samtidigt hämta ut sina beställningar från Systembolaget (och sedan gick de till den gula bänken). På Skoglunds fick jag någon gång per år köpa en bok. Kanske en Kitty eller en Kulla-Gulla. En gång köpte jag Barbro Lindgrens Loranga, Mazarin och Dartanjang. Lyckan över den var i paritet med ovan nämna skrivbordslycka.

Kära Barndom, vad ska jag nu göra? Himlen var faktiskt blå på den tiden. Asfalten var nylagd. Bromsspåren färska. Och det rök aldrig vid bron. Men framför allt var Matfors fullt av människor. Roliga, glada, dumma, snälla, gamla, unga, fräna, fulla, trygga, kraftfulla och fantastiska. Kanske ska jag riva vykortet? Trycka ett eget? Fortsätta skriva patetiska blogginlägg om mina barndomsminnen? Hjälp mig.

Vänliga hälsningar
Lena på Centrumhuset

PS
Nästa ”Sundsvall tycker” kommer att sätta Matfors i fokus. Jag borde vara där.

PS igen
Jag har  fler Matforsvykort i gömmorna.

 

 

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 2014/04/15 16:32

    Läsvärt om Matfors. Bra. Suger in detta i mitt rotande kring rocken i byn. Men du hade ju inte nämnt storyn från Texaco här?!

    • 2014/04/15 16:53

      Tack! Om Texacomacken hade varit med på vykortet hade den storyn varit med.
      Som tur är finns det ju andra forum för berättelser om Matfors 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: