En dag

Ser solen lyfta sig ur havet.
Håller en hand på väg till skolan.
Hälsar på damen med vita hunden. Hej, hej.
Skriver ord med mer eller mindre mening.
Kostar på mig ett utropstecken! Och ett till!
Dricker  kaffe med mjölkskum.
Torkar bort mjölkskummet på överläppen med höger hands ovansida. Inte så fräscht kanske.
Sträcker ut benen under ett bord. Jag har långa ben.
Äter jordgubbar till lunch. Inget annat.
Hittar en tillknycklad gräddkola i fickan på kjolen. Njuter av den länge.
Greppar mitt tennisracket. Slår, träffar, fullföljer. Om igen.
Försöker göra kroppen lätt genom att studsa.
Dricker vatten. Häller vatten över ansiktet.
Känner en droppe rinna ned längs halsen.
Hämtar på skolan.
Noterar glädjen i ansiktet och de smutsiga kläderna. Tänker på sambandet däremellan.
Lagar köttbullar, äter köttbullar.
Ser hur himlaljuset långsamt drar sig tillbaka.
Hör storasyster läsa Nalle Puh för lillasyster.
Ser hur de sover i varsin säng. Blonda hår som draperier över kuddarna.
Stryker kärlek över deras kinder.

Tänker på vad det är att leva. Hur det är. Det lätta och det svåra. Det stora och det lilla.
Att vårda och värdera det flyktiga nuet.
Sorgen bär sin egen tyngd tills den lämpar av den i våra knän.
Då finns inget nu. Bara före och efter.
Sätt in ordet inte i meningarna som bildar en dag och få en aning om döden.

Det som inte får hända.
Det händer.