Skip to content

Helikopterhög

2013/10/14

Jag behöver ju inte direkt övertyga mig själv om att aldrig hoppa fallskärm, aldrig testa bungy jump, aldrig åka berg-och-dal-bana eller fritt fall eller virvelvind. Det räcker ju med de få tillfällen när jag motvilligt åker flygplan.

Flygrädslan och åksjukan i kraftfull kombination förvandlar mig till ett illamående vrak. Jag har kräkts vid starter och landningar så att det räcker och blir över. För att inte tala om den gången då jag kaskadkräktes från vikingaskeppet på Köpenhamns tivoli i tjusiga bågar ned över de som stod och väntade på sin åktur.

Därför blev jag chockad över mig själv idag när jag plötsligt ser vad jag svarat fotograf Torbjörn Bergkvist. Han ska upp till vindpark Stamåsen i helikopter och filma till en film som vi gör tillsammans.

Jag hänger på. Med ett utropstecken dessutom. Min gud vilken idioti.
3

Kollegorna på Kalabrador Sweden gör tummen upp. Jag får stark hjärtklappning och nästan svindel av att bara tänka tanken på mig själv i en helikopter.

Men eftersom jag är lydig och håller vad jag lovar åker jag till helikopterparkeringen och väntar. Jag tänker inte helikopter, jag ser den bara. Piloten Mats Ling är på plats och är precis så där lugn och cool och trygg som piloter ska vara. Han konstaterar att det är otroligt fint flygväder, att han gärna går ned en stund om jag känner att jag behöver luft och han berättar att det inte är som att åka flygplan.

Nu vet jag. Det är inte som att åka flygplan. Helikopterturen idag var som att långsamt bli lyft och på starka händer buren över böljande landskap. Där nere ett grönt sammetstyg med vita pärlor. Vatten som speglar, ögon, ådror genom skogarna som aldrig tar slut. En ensam svan. En myr där vattenpussarna skriver i hemlig skrift ett lika hemligt budskap. Stugor, gårdar, skogsvägar. Mjuka berg i horisonten.

Det är mäktigt. Jag är en utomjording i min egen värld. Jag är mil utanför den egna komfortzonen. Inte flygrädd. Inte åksjuk. Bara hög på lycka.

Efter nästan 2 timmars flygning till och från Stamåsen precisionslandar vi snyggt på en helikoptersläpvagn i Birsta. Då kan jag inte låta bli att posera iförd pilotbrillor. Hey. Tower, this is Ghost Rider requesting a flyby. Visst skulle de väl spela in Top Gun 2 snart? Bring it on, baby.

4

2

6

5

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 2013/10/15 15:05

    Coolt Lena. Va häftig och så skriver du så målande fin.

    • 2013/10/16 14:08

      Tack Thomas! Det var riktigt häftigt. Jag var helt adrenalinstinn och kunde inte sova på natten efter. Förstår nu varför fåglarna kvittrar!

  2. 2013/11/16 21:22

    Så modigt! Och tänk vad det ger när man övervinner sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: