Skip to content

Dunderklumpen äger

2012/02/16

I en bortglömd flyttlåda dyker den upp. Boken Dunderklumpen av Beppe Wolgers och Per Åhlin. Jag bläddrar och blir tårögd. Den är vacker och välskriven. Den är spännande och roligt berättat på skön jämtska.

Först trodde jag att det var nostalgin som värmde i hjärtat. Jag älskade den här boken när jag var liten. Och filmen var bland det första jag fick se på bio. Men när jag läser för sjuåringen blir hon helt betagen. Den skånsktalande Humlan, Pellegnillot, En Dum En, Lejonel, Enöga, Elwira Fattigan och så Dunderklumpen själv förstås omfamnar också henne. Samtidigt som Jätten Jorm kliver med stora steg över fjäll och sjöar.

Dock är det budskapet som får oss, mig och sjuåringen, att reflektera lite tillsammans. Framgång är det du har här och nu, inte pengar. Framgång är att bry sig om. Visst luktar det sjuttiotal, men det vette tusan om inte den här boken träffar hårdare idag.

När vi (på sjuåringens inrådan) hyr filmen sitter hon som förtrollad. Det är helt princessbefriat, noll action och inga petshops så långt ögat når. Dunderklumpen har hög charmfaktor och en äkthet som de storögda älvorna i Winxclub aldrig kommer i närheten av. Blandningen mellan levande människor och tecknade figurer är genial. Det finns en trygghet i att se vad som är påhittat och vad som är verklighet.

Fantasins värld blir vidöppen, det är bara att gå rätt in. Och att kliva med stora steg och ändå behålla en varsam hand har vi lärt oss av Jätten Jorm.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. 2012/02/16 9:36

    Jag har aldrig läst boken, men av någon anledning var det tradition att se filmen hemma hos mormor varje julhelg när jag var liten 🙂 helt underbar! Har inte sett den på många år, får ta å se om den – och kolla efter boken på bibblan 😉

    • 2012/02/16 10:30

      Vilken fin tradition. Mycket passande film under julhelgen när det är så mycket fokus på prylar.

      • 2012/02/16 13:19

        Ja, jag tror jag ska införa den traditionen igen i min egen lilla familj nästa julhelg när pojken min blivit lite äldre 🙂

  2. Christina Hedensjö permalink
    2012/02/16 10:39

    Helt fantastiskt bra! Vi behöver stanna upp i vardagen lite mer än vi gör. Mer böcker mindre skärm!

  3. 2012/02/26 20:41

    Fin berättelse. Jag kan riktigt se ditt barns förtjusning och jag tänker igen att det är ett underverk det här med bilderböcker! Vilka djup man skapar inom barnen och möjligheter till inkännande och förståelse.

  4. 2012/03/05 9:05

    Kanske är det dags att återuppleva Dunderklumpen. Mycket av det som man kunde se på 70-talet, under min egen barndom, andades ett socialt patos. Värdefullt. Tack för fin läsning.

  5. 2012/05/30 12:27

    Jag minns så väl, när vi fick se filmen Dunderklumpen i skolan. Då var det inte särskilt vanligt att få se film på skoltid. Vi samlades i bamba hela skolan. Vit duk rullades ner och en rullbandet sattes igång. Jag älskade filmen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: