Kärlekshaiku
Tänkte skriva lite om kärlek. Om hur den tagit plats i mitt liv och förändrat.
Men det blir ju så banalt.
Att det ska vara så svårt att formulera kärleksord. Det blir fånigt, tramsigt och urartar till sist i rim a la hjärta-smärta.
Jag snabbrandade ned två haiku istället. Bara för att försöka hitta fram.
En annan är jag.
Högsommar nu. Snålblåst då.
Livet i kärlek.
Djupaste lyckan
föder skörhet och styrka.
Galoscherna på.
Släpp prestigen och skriv en du med. Gärna i kommentarsfältet nedan. Så får vi en poetisk sammanfattning av Alla hjärtans dag anno 2012.
Till sist en Tomas Tranströmer som inspiration. Den här är ur samlingen Den stora gåtan.
Så fin. Så icke banal. Så enkel.
Tranströmer är ett ankare till allas våra djup.
Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.
Snön fyller luften.
Bäddar in allt det gråa.
Struntar i SL.
Det blev ju ingen kärleksdikt, utan uttryck av uppgivenhet angående Stockholms kollektivtrafik. Får fundera vidare på en kärlekshaiku…
Härligt Pernilla! Att du är en haikuskrivare hade jag ingen aning om. Ser fram emot den om kärlek! Kram!
Snöstjärnor smälter.
Målar streck på betongen.
Frukost på sängen.
Tack, vad fint! Vi vill ha mer!
Vid ängeln i snön
viskas ömhetens spetsar.
Vem gjorde spåren?
Hej Lena,
Skriver en lärobok i svenska för gymnasiet. Undrar om vi kan citera din Hailudikt om kärlek? ”Djupaste lyckan …”
Har din dikt någon titel?
Vänliga hälsningar,
Annika Nilsson
Hej Annika, tack för din fråga och vad spännande med lärobok i svenska! Du får gärna citera min haiku (som dessvärre inte har någon titel). Den kanske rätt och slätt får heta ”Om kärlek”. Då bidrar titeln till att läsaren får fundera över orden utifrån just den vinkeln.