Fjät

Idag går natten tunga fjät. Runt gård och stuva. Solen förgät och skuggorna ruva.

Ordet fjät är fint. Mjukt och smekande som en fjäder. Men fullständigt bortglömt. Förutom på Luciadagen när det blir omsjunget till leda. Den egentliga betydelsen (enligt SAOL) är fotspår, steg.

Tänk om vi skulle använda fjät lite oftare. Ge sig den på att ge ordet den revansch det förtjänar. Då skulle Christian Olsson hoppa trefjät. Vi kunde köpa fjäträknare och se vem som fjätar mest. Minst 10 000 fjät per dag ska det vara för att få till en bra förbränning. Hästar skulle fjätra sig lite nu och då. Vi skulle ta det fjätvis för att inte förhasta oss. Och vi skulle aldrig gå under en fjäte utan att spotta, tvi, tvi, tvi.

Vissa kända uttalanden skulle också få en annan klang. Vad sägs om ”Ett litet fjät för en människa, ett stort fjät för mänskligheten” eller ”En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda fjät”.

Efter lite googlande har jag också noterat att fjät kan vara en ledsen känsla, att man kan känna sig lite lågmäld, lite fjät. Det är ganska fint det också. Omhuldande och förlåtande. Speciellt behövligt den här tiden på året när natten, mörkret och kylan obönhörligt travar på med sina blytunga. Ja just det. Fjät.