Montazamiska

Det är svårt att hålla språket levande och på topp när man skriver mycket. Vissa dagar tar orden slut.
Vad göra? Sluta skriva? Kommer inte på fråga. Det är då man får tricksa lite för att komma vidare.

Mitt roligaste knep just nu är att skriva som Maria Montazami pratar. Att slänga in en mening på Montazamiska kan vitalisera den tråkigaste av texter. Hennes språkvändningar, oväntade ordkombinationer och prepositionsfelaktigheter gör mig glad. Jag brukar dock utgå från min egen relativt tofsfria vardag. Tofsar är ju liksom så tofsiga.

Att stå här i potatislandet och låta stövlarna sjunka på ett jordnära sätt. När jag blickar ut på fårorna känns det så böljande i mig.

Vardagsmatlagning är ett kladdigt snabblim som fäster ihop måndag med tisdag med onsdag med torsdag med fredag. Livet är som ett flugpapper av spagetti, pannkaka, potatisbullar och falukorv som hela familjen fastnar i.

Så spirituellt det är tvätta. Att se olika klädesplagg slingra sig runt varandra i tvättmaskinen blir så kärleksfullt. Men där är ju mina trosor och dina kalsonger, tänk vilken ren och fräsch harmoni.

Montazamiska meningar fungerar som katalysator i min skrivprocess. Jag använder dem aldrig skarpt, men att tvinga mig själv att skriva som någon annan är en väg tillbaka till det egna språket.

Hur gör du för att inte tappa ditt språkliga sting? Berätta gärna!