Skip to content

Glädjetårar

2011/10/06

I år var jag inte först. I år hade jag fullt upp med att torka glädjetårarna.

Det har hänt. Årets Nobelpris i litteratur till Tomas Tranströmer.

En lyckokänsla direkt jämförbar med stora idrottsliga ögonblick när en svensk kliver upp på pallen. Man sitter där och känner stolthet, glädje och lycka för att det är något man längtat efter så länge. Och trott varit omöjligt. Patetiskt? Kanske. Äkta? Absolut.

En sådan värdig hemmaseger. Dessutom i en match där jag som läsare av hans poesi känner att jag deltar på ett litet hörn. Det är också mina tankar, mina drömmar och mitt behov av att sätta ord på glädje och tröst som får pris. Just eftersom det är i vardagens slit och släp som Tranströmer har sin givna plats. Hos var och en av oss kan hans ord nyansera och förklara. Både det pyttelilla och det världsomspännande stora.

Hans dikter är givna följeslagare som öppnar upp för ny luft, nytt syre i det där livet som man försöker ta sig igenom.

Vi ser uppåt: stjärnhimlen genom avloppsgallret.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. mats wigardt permalink
    2011/10/07 9:17

    Fina och välformulerade glädjetårar. Äntligen Tranströmer!

  2. Eva Jalmar permalink
    2011/10/09 11:20

    …det där livet som man försöker ta sig igenom, det tycker jag om.
    du skriver så bra Lena!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: