Grevinnevingar

Ni vet den lösa huden som tenderar att allt som oftast hänga ned från överarmarna. Som nuförtiden dallrar även om man spänner sina biceps så hårt det bara går. Gäddhänget alltså. Det finns där.
Jag konstaterar faktum.

Som om inte gäddhänget i sig vore tillräckligt ger dessutom ordet gäddhäng ganska läskiga associationer. Slappa bukar, blekgröna fjäll och smak av sump är det som min fiskenörd till man kläcker ur sig. Sedan skrattar han gott och säger att det inte är lätt att träna bort det där gäddhänget.
Om jag nu skulle tro det.

Svenska språket kan vara grymt rättframt. Gäddhänget ännu grymmare.

Men hav tröst. Vi emigrerar till grannen i väster. Norskan är betydligt vänligare i det här fallet. Där kallas underarmsdallret för grevinnevingar.

Sug på det. Grevinnevingar. Man glider runt i sitt slott. Iförd en barärmad sidenklänning och sippar på ett glas rött. Ett behagligt förföriskt litet daller undslipper sig i det milda skenet från en kandelaber. Det är lätt, luftigt och framförallt värdigt.

Sen tar man en klunk rusbrus, lägger sig i bløtebyttan, varvar ned blodpumpen och läser en bladesamling. Norge. Here I come.