Skip to content

Hamster

2011/02/23

Vi har tre små batteridrivna hamstrar här hemma. De gör olika sorts gulliga ljud och rör sig i cirklar över våra golv. Trycker man på den rosa nosen säger de ”muiuiui” eller ”ehaji”. En är svart, en är beige och en är punkare. Alla går under namnet zhu zhu pets och vi älskar dem. I alla fall när batterierna är slut.

Råkar man kliva på en hamster på väg till toaletten mitt i natten finns några tänkbara händelseförlopp:

1. Du blir livrädd och skriker. Familjen vaknar men somnar om medan du själv ligger klarvaken med klappande hjärta.
2. Du ramlar, blir livrädd och skriker. Familjen vaknar men somnar om medan du själv ligger klarvaken med klappande hjärta och bultande knä.
3. Du mosar den under din sömntunga fot, ramlar, blir livrädd och skriker. Familjen vaknar, sexåringen ser vad som hänt och bryter ut i otröstlig gråt.

Nu händer ju inte detta i vår familj. Speciellt inte nummer 3. Eftersom hamstrarna ligger nedbäddade i sina små hamstersängar, med batterierna avstängda, kan vi lugnt och tryggt ta nattliga promenader.

Så berättar mannen en historia om en kompis som heter Konrad men som kallas Hamster. Detta för att han i sin tidiga ungdom hängde en liten korg under en gasballong. I korgen satte han sedan sin hamster, modell levande, för att sedan släppa iväg ballongen. Det var en bra konstruktion. Över hustaken flög den. Med hamster och allt.

Stackars Hamster. Han ville väl bara kolla vad som hände.
Stackars hamster. Den fick se världen, sedan dö.

Själv tänker jag att bättre en i luften än tre på golvet. Och somnar om till slut.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 2011/02/25 22:37

    En kombination av dessa historier får mig att minnas en ballong som bodde hos oss en tid när killarna var små. Någon av dem hade fått den vid ett besök på Vattenfestivalen. Här hemma hängde den i taket några dagar, men så pös lite i taget av gasen ur vilket gjorde att den snart befann sig i ansiktshöjd på oss vuxna. Den följde luftströmmarna lite som den ville och kunde när som helst dyka upp var som helst i lägenheten.

    Jag tror inte att någon av oss skrek någon gång, men det var fan så nära…

    • 2011/02/26 16:44

      Otäckt, ballonger lever lite sina egna liv. Någon gång ska jag berätta om de vattenfyllda ballonger jag hade när jag var liten. De gick under benämningen ”dallerfjuffsar” och var på gränsen till besjälade. Och tänk vad mycket vatten det får plats i en ballong, det ser man om man kastar dem från en balkong.

Trackbacks

  1. Målgruppsresonemang « ordinerat
  2. Bloggturnén Besöker Ordinerat | Jennys Författarblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: