Skip to content

Brösten

2010/12/17

För arton år sedan. Jag är nyutexaminerad kommunikatör med en brinnande lust att jobba. Med liv och lust går jag in för mitt nya arbete som marknadsansvarig i ett kommunalt bolag.

Jag är ung, kreativ, kraftfull och har en förmåga att tänka nytt. Och jag har stora bröst. Det senare får jag raskt veta av bolagets manliga anställda. Det förra får jag om och om igen bevisa.

Från början tar jag inte åt mig av de där bröstkommentarerna. Jag ser förbi och skrattar med. Jag vill ju göra nytta och se resultat. Försöka göra skillnad i jämförelse med den som hade mitt jobb innan mig.
För mig är yrkeslivet allvar. Visst har jag stora bröst. Visst är det läckert med snäva tröjor. Ha ha. Ännu snyggare med u-ringade. Busvisslingar. Men all den här bröstfixeringen är ändå på en nivå beyond arbete. För mig. Jag är ju van vid mina bröst så för mig är de rätt ointressanta. Och de har definitivt ingenting med mitt arbete att göra. Så fel jag hade.

Där, i mitten av nittiotalet, förstår jag inte att de hämmar min karriär och används som ett förlöjligande av mig. Brösten rättfärdigar spydiga kommentarer. De är ett effektfullt sätt att flytta fokus från mina förändringsförslag och smarta synpunkter till upprätthållandet av den ordning som är gemensam för de som mest vill glida omkring och samla lättförtjänta poäng. Brösten blir den viktigaste punkten på den inofficiella dagordningen. Det är klyftor, meloner, vårtor, gester och gliringar för hela slanten.

Jag blir satt på plats. Förnedringen är total. Fast då hittar jag inte rätt på just det ordet. Det som är regelrätta trakasserier omvandlas istället till så mycket jävlar anamma att jag kör över alla. Hela tiden. Jag hörs och syns. Jag tar för mig. Det är en glädje med mycket smolk i bägaren. Och i deras ögon blir brösten bara större och större.

Droppen är när en manlig kollega försäger sig. Du får bara vara med på mötet för att du har stora bröst. Fan. Han säger det verkligen. Jag blir så ledsen, rädd och sårad att jag måste gå hem. Fattar inget. Fattar inte att det verkligen är så de manliga kollegorna ser på saken. Hur de ser på mig. Chocken är total eftersom jag bara ser  mitt arbete. Min kreativa och kompetenta insats.

Självklart sa jag inget. Inte då. Faktum är att det aldrig varit läge att prata om det. Inte förrän nu när Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter fått hela twittervärlden att lätta på förlåten och släppa fram skammens ord och sammanhang. Det är så nödvändigt. Så ledsamt. Så otroligt sorgligt att läsa allas berättelser på #prataomdet. Men bra också. Fram med skiten bara.

Skammen tiger still. Lyfter någon på locket kokar det över. För det är klart att jag och mina bröst inte är ensamma om att ha blivit förnedrade. Inte förrän det pratas om eländet kan det bli synligt. Och därmed taget på allvar.

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. 2010/12/18 11:57

    Hej !
    Är en tjej på 21 år som varit i samma sits som du, inte på jobbet men i skolan.
    Bor i en liten stad där de flesta vet vilka alla är.
    En liten smal tjej på 18-19år, med F kupa, älskar motorsport och är fullsponsrad roadracing förare, tidningar skriver om än. = alla vet.

    Glåpord i skolans koridorer, ”hon med brösten som kör motorcykel”, killar och tjejers blickar, ”patt-anna”, gå på krogen blev en fasa då killarna tog för sig, det var bara o trycka in än i väggarna och taffsa.. Eller gå förbi och handen ”råkade” komma i mellan.
    Det gick så långt att jag inte orkade med skolan ordentligt, man gick hela tiden med taggarna utåt. Fick en remiss till en läkare för bröstförminskning, trodde att försvinner de låter de mig vara.. där jag bröt ihop totalt.
    Blev ingen operation,och genomled skolan.

    Nu 21 år har jag startat min egna underklädesbutik där jag kan erbjuda ALLA storlekar, färger,former osv.. Kämpar med att alla ska vara nöjda med hur man ser ut oavsett.
    Planer på att föreläsa i framtiden i skolor, nå ut till tjejerna, visa att ingen är bättre än den andra. Alla är på samma nivå, oavsett hur man ser ut ska man stå upp för sig själv och INTE ta något som man mår dåligt över..

    Ville bara skriva av mig…

    Kram
    Anna

    • 2010/12/18 17:19

      Jag tycker att du är helt fantastisk som vänt trakasserierna till entreprenörsskap och eget företagande. Modigt! Din butik behövs, det är hur svårt som helst att hitta bra underkläder när man är bystig. Du och din berättelse behövs. Att prata om det gör att det inte blir så dramatiskt, och det gör vi hädanefter utan att skämmas…eller hur? Tycker definitivt att du ska ge dig ut i skolorna. Kör hårt!

    • lalouve permalink
      2010/12/19 1:05

      Jag känner också igen mig, och skulle gärna handla i din butik, vad heter den? Om du inte vill skriva ut det här så skicka gärna ett mail till lalouve@livejournal.com.

  2. 2010/12/18 17:05

    Oj, ordet Brösten tog dig ända upp på toppen på svenska WordPress. Kul! Det är något med bröst. Faktiskt.

    • 2010/12/18 17:13

      Otroligt, jag är verkligen förvånad…Ja vad är det med bröst egentligen? Ungefär hälften av befolkningen har dem så de är ju inte direkt sällsynta.

      • kanin permalink
        2010/12/22 14:25

        Jadu, det är helt sant. Tänk om vi skulle hålla på så där om penisar. Undrar vad som skulle hända. Eller det kanske redan händer. Naturligtvis händer det också, inser jag nu. Det är bara det att ingen har pratat om det. Heller.

  3. 2010/12/18 17:05

    Vad hade hänt om du bytt ut B mot T. Trösten?

    • 2010/12/18 17:14

      Ha ha! Jag lovar att skriva om trösten också. Kanske i kombination med brösten? Möjligen finns det ett samband där!

  4. 2010/12/18 20:52

    Ja, vad som är magiskt med bröst vet jag inte. Bara att jag och väldigt många killar med mig går igång sexuellt på dem. Per automatik.

    Men vad som inte sker per automatik är offentlig objektifiering och sexualisering. Det är något som de där männen aktivt väljer att göra. De väljer att bortse från kompetens och fokusera på sexobjektet. Väljer att komma med kränkande kommentarer i skolkorridorer och på arbeten. Väljer var de placerar sina händer. Ett val de måste ta ansvar för och kritiseras för.

    Vettiga människor ser människor för deras kompetens på arbetstid, och frågar först innan de tafsar.

  5. Kristin Blom permalink
    2011/10/18 12:24

    Hej,

    Jag heter Kristin Blom och jag är i färd med att skriva min D-uppsats i socialt arbete på Göteborgs Universitet. Jag hör av mig till dig på grund av att du har publicerat en text på prataomdet.se. Min uppsats handlar om sex i ”gråzonen”, precis det som prataomdet handlar om. Jag vill se om det på något sätt går att identifiera gråzonen mellan ”bra sex” och ”våldtäkt/övergrepp”, och i så fall hur.

    Min avsikt är att försöka hitta ett språk för att vi ska kunna prata om det, vilket det verkar finnas ett stort behov utav. Din berättelse är en bland många som skulle kunna bidra till detta. Det är därför jag hör av mig till dig. Vad jag vill titta på är om det finns något gemensamt bland alla dessa berättelser, och vad det i så fall är. Jag tänker att denna uppsats kan bidra med att skapa ett språk kring sex som är mer nyanserat, och då behöver berättelser från gråzonen komma fram i ljuset. Jag tänker mig att många som läser uppsatsen kommer att känna igen sig, och förhoppningsvis uppmuntras till att också prata om det.

    Jag är inte ute efter att göra någon illa eller att utelämna någon. Jag kommer inte att skriva ut varken namn eller bloggadresser. Däremot kommer jag att skriva vilken sajt jag får berättelserna ifrån så kan jag inte lova fullständig anonymitet. Jag kommer att använda mig av många berättelser (antal är beroende av hur många som samtycker, men inte mindre än 30 berättelser), och vissa kommer jag att citera kort, vissa citerar jag inte alls. Jag har haft vissa krav på texterna, och dessa krav uppfyller din text. Kraven är att det inte ska vara för kort, man ska inte prata om att prata om det, utan det ska vara en berättelse, alltså en (eller flera) händelser.

    I princip så finns texten redan där för mig att använda. Jag tycker ändå att det är viktigt att höra av mig och informera be om samtycke från dig för att få använda den. Du har härmed möjlighet att säga nej, vilket jag menar är en viktig möjlighet, med tanke på sammanhanget.

    Alltså, godkänner du att jag använder din text på prataomdet.se i min uppsats?

    Skicka ett svar till mig så snart du kan på denna adress: kristinblomskriveromdet@gmail.com.

    Med vänlig hälsning

    Kristin Blom

Trackbacks

  1. Lena Sjödin pratar om det | Prata om det
  2. Tweets that mention Brösten « ordinerat -- Topsy.com
  3. Snabbgenomgång « ordinerat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: