Skip to content

Hoppla

2010/12/04

Idag vill sexåringen dammsuga. På helt eget initiativ. Hoppla, tänker jag, med kvardröjande betoning på o. Nu händer det saker. Med liv och lust dammsuger hon upp alla popcorn under bordet och soffan. Sedan pustar hon lite, drar vidare till hallen med ett Hoppla, hoppla, dammsugaren, kom nu då. Den tar bestämt också några pigga hopp över tröskeln. För att efter en nätt sidovridning landa på rätt köl igen. Dammsugaren alltså. Och sexåringen klappar den milt överseende på ovansidan och säger Så ja, ta det lugnt nu.

Jag tänker att vardagssysslorna blir så mycket roligare med ett hoppla framför. Mer utmanande. Jag prövar. Hoppla disktrasan, nu ska vi torka ur kylen. Hoppla, hoppla, tvätthögen, nu ska du förintas. Hoppla motorvärmarsladden, nu ska du passa i bilens uttag på första försöket. Funkar sådär.

Att sprattla med benen och säga hoppla uppfattas ofta som ett tecken på livsglädje. Läser jag att någon filosof har sagt. Att göra det och samtidigt ha en disktrasa, skitig tvätt och/eller en motorvärmarsladd i handen uppfattas ofta som…vadå? Livsfarligt? Nä, hoppla, lättjan, idag gör vi nog ingenting.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: