Skip to content

Snöstorm

2010/11/14

I motlutet kryper han in under sin huva. Han ser inte ett skit. Händerna långt inne i jackärmarna, blåköldstunna. Han rapar beska som blir äckel vid varje inandning. Elefantrapar efter elefantöl.
Inte mer än rätt.

”Snöhelvete”, fräser han fram genom nästan stängd mun.
Fetblöta flingor fastnar i ögonfransarna och rinner längs med kinderna. Som tårar. Eller som utomstående i rymden svävande ursäkter att gråta på riktigt.

Fast han fortsätter envist att skylla på flingorna. Alltså hur övermycket kan det snöa på den förhållandevis lilla yta som är hans ansikte? Vad är det för fysikalisk lag som plötsligt sätter sig över allt annat? Han tycker att det nästan är märkvärdigt mitt i eländet. Att ett jävla väder bara kan omringa.
Att det ska behöva slickas upp.

(Oj. Vad hände nu? Skulle skriva något smart och klokt om det önskade ordet snöstorm. Det blev något helt annat. En början. Eller en mitt. Eller en passus i en större berättelse som just nu armbågar sig fram genom flingorna.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: