Skip to content

Minnen

2010/10/30

Minnen ligger framför mig. Som ett par gulskimrande fleecefodrade yllevantar. Ulliga på insidan, lite sticksiga på utsidan. Som en knallgul halsduk i en fuktfläckad oktober.

Jag har längtat efter den här läsningen. Så mycket har jag längtat att jag inte vet om jag verkligen ska börja på den idag. Kanske får den ligga överst i bokhögen och skina som en fyrkantig sol. Kasta sina strålar över det innersta i det norrländska vemodet. Nynna norrlandsblues.

Eller så plöjer jag den bara. Rätt upp och ned. Bara för att sedan ta en god tupplur och gödsla på de egna minnena som just nu skvalpar runt i vattensamlingar som Ljungan, Rännösjön och Egeiska havet. Föresten. Tupplur. Är inte det ett fantastiskt ord som kräver sin egen ordination?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: