Skip to content

Hundlycka

2010/10/18

Minnet glömmer men inte kroppen. När jag fick låna finaste Nicki kom allt tillbaka. Alla strövtåg från tiden när jag hade en egen hund. Lugnet i att ha någon som rör sig kring dig utan att begränsa. Glädjen i att kasta en pinne.

Promenaden blir ny och meningsfull. Människorna jag möter får en annan blick.
Stenar, träd, buskar. Allt bjuder in mig att närvara.
Plötsligt kommer en halvårshanne med skutt i benen. En korsning mellan golden och border collie. Fyndad på Blocket fick jag veta senare. Men Nicki är stencool, bara stannar och låter sig bli hoppad runt och nosad på. Sedan kollar hon på mig. Räcker det nu? Vi går nu va?

Känslan av att gå med hund i skog är lagrad i generna och aktiveras direkt.

Hundlyckan intar mig. Det är aldrig frågan om, bara när. När det är dags, menar jag.
Dags för ett tillskott av hund i familjen.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Christina Hedensjö permalink
    2010/10/18 18:07

    Visst är det så – Hundar tillför mycket i tillvaron. Vilken sort blir det? Ska den kunna fånga fisk? Bra för Jonna!

    • 2010/10/18 20:46

      Vi vet inte än. En modell större i alla fall. En som kan hänga med i skidspåret. Och på fisketur, såklart. Men det är långt dit, Jonna måste fylla 10 först och ha lite bättre koll på det här med ansvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: