Först

Klockan är 13.08. Pulsen är hög och promenadtakten övergår till gatlopp. Knappt hinner de säga Äntligen i Börshuset förrän jag greppar ett stadigt tag om årets vinnare.

De senaste åren har jag haft som tradition att komma först. Det blir som en sport att fiska upp Herta Müller ur en reakorg före alla andra. Att få åt sig en av de tre Mario Vargas Llosa som finns på bokhandeln.

Sedan går jag i triumf tillbaka till kontoret. Jag tar upp nobelprisvinnaren så att den syns och solar mig i glansen av min snabbhet. Det gäller att bygga sitt varumärke, tänker jag, och ler intellektuellt åt alla som inte ens fattat att det är i dag som vinnaren tillkännages. Och även om inte en enda förstår storheten i mitt beteende är det ändå tillfredsställande att kunna befästa sig själv med lite bokshopping.

Först är störst, liksom.