Skip to content

Igelkottsbalans

2010/09/28

Man hittar en bok utan att leta. Man läser den utan att veta. Plötsligt handlar den om allt det viktiga som man inte orkar, hinner, kan, förmår eller vill formulera. Mening efter mening uppenbarar en glans till det innersta. Filosofiskt grubbel rör om lite och skapar formuleringslusta.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery är en just en sådan liten pärla. Lågmäld, lugn och lättläst.

Jag gillar verkligen portvakten Renées buttra bitterhet och den tolvåriga Palomas funderingar över världens rörelse. Så pass mycket gillar jag dem att jag köper den aningen konstruerade upplösningen. Som idé är det ändå en början till något nytt. Och jag kan ju inte annat än älska en bok som slutar med konklusionen alltid i aldrig. För så heter en av mina favoritbloggar. På Alltid i aldrig bjuder Alexandra upp till dans med balansen i livet. Läs den. Och Igelkottens elegans, förstås.

PS. Berätta inte för Alexandra om boken. Hon ska få den i födelsedagspresent på lördag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: