Skip to content

Eländesfascination

2010/08/30

Varför läser du alltid tragiska böcker som handlar om död ? Undrar den goda vännen när vi pratar läsning. Först förstår jag inte frågan. Speciellt som jag tycker att jag allt som oftast är en lättsam lustigkurre. När jag sedan går igenom bokhögarna vid sängen förstår jag vad hon menar. Idel elände. Som jag liksom frossar i.

Överst i eländeshögen ligger Min mamma är död av Claes Britton. Den betecknas sakprosa men jag läser den som en roman. En fantastisk bok om känslornas översvämning inför en närståendes död. Jag blir så gripen. Så rädd. Och samtidigt så glad för att någon vill blotta sin egen smärta och oförmåga. Det är djupt mänskligt. Tragiskt. Som döden alltid är och alltid kommer att vara.

Boken är i två delar. Den första handlar om författarens egna upplevelser av sin mammas sista månader i livet. Den andra försöker bryta ned hur det är att verkligen arbeta med döden, i dödens väntrum, som dödsmorska. Något liknande har jag aldrig läst. Jag vill veta mer. Inte för att jag kommer att förstå.
Men jag vill i alla fall försöka göra alla obegripliga frågor om döden mer levande för mig själv. Pretentiöst. Jomenvisst. Måhända en början till en längre text i ämnet.

Det är bara döden som kan ge den absoluta närheten till livet. När tiden verkligen är utmätt får varje handling, gest och ord betydelse. Det finns inte tid för slarv. Och det är inte döden i sig som är ömtålig, det är livet. En insikt som både fascinerar och skrämmer. Att som Claes Britton lyckas med en text som ljussätter detta har min djupaste respekt.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Anna permalink
    2010/09/04 23:30

    Orden ”Det är bara döden som kan ge den absoluta närheten till livet.” känns så huvudet på spiken. Har en vän som ligger inför döden. Cancer. Så oerhört obeskrivligt orättvist. Hennes tillstånd har berört mig mer än jag förväntade mig att det skulle. Medveten närvaro upphöjt till dödens närvaro gör att livets små vardagliga ting blir än mer levande. Lyssnarörat ännu större när barnens brus når örat, dofter, upplevelser och framförallt förhållningssättet till det där jobbet. Jobbet … som jag ärligt går loss på och som sen i slutändan inte är så viktigt och avgörande. Just nu känns det som att närheten till döden gör att livet känns absolut levande.
    Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: