Skip to content

Kontext

2010/08/26

I bästa fall står de snygga, raka och prydliga i en halv dag. Sedan. Ja det kan ju bli hur som helst.

Ett högerparti lutar åt vänster. Ett vänsterparti lutar åt höger. Feministiskt initiativ ligger platt. Sahlin får hitlermustasch. Reinfeld en fet cigarr i munnen. Ett löfte om ett grönare och tryggare Sundsvall återfinns nedsparkat i diket. Välfärdsbudskapet hänger i slamsor. Och en och annan lokalpolitiker kan så enkelt hamna på huvudet en lördagsnatt.

Ju närmare valet vi kommer desto värre blir det. För att inte tala om efteråt. Lortsverige är bara förnamnet.

Jag tror inte alls som forskaren Bengt Johansson skriver i Expressen. Att det är mer krut i valaffischer än twitter och bloggar. Måhända att det är klockrena budskap. Att affischerna talar rakt till hjärtat. Men är de nedsmutsade, nedsparkade och sönderrivna spelar det liksom ingen roll. Den enda puls som höjs är den hos alla som blir förbannade över nedskräpningen. Och ve och fasa, kanske i ren protest avstår från att rösta.

Gärna slagkraftiga affischer. Men inte efter vägarna. Att välja kontext för sitt budskap är minst lika viktigt som budskapet i sig. Sammanhanget bygger också varumärke och förtroende. Själv följer jag #val2010 på Twitter och lovar att rösta på det parti som lovar att förbjuda valaffischer till nästa val.

Föresten? Vad hände med trafiksäkerheten? Är det mindre farligt att ha kristdemokraternas ”ett mänskligare Sverige” rytandes vid vägkanten än en hemsnickrad skylt med  ”jordgubbar och hemägg säljes”? Knappast.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: