Fyrtio

En dallrande grad från fyrtio. Jorden ångar efter gårdagens regnväder. Från stranden nedanför hörs glada barn skratta precis så glatt som i sången Turistens klagan. Juli fullkomligt kulminerar. Visar var värmeskåpet ska stå. Folk ojar sig över hettan. Men vad varmt det är. Det går inte att sova. Avslutar konversationen med att pustande konstatera att man inte ska klaga. Väl.

För just de här sommardagarna är bränslet som hela vår svenska nedkylda tillvaro tuffar runt på. Allt är sommar. I alla fall en dröm om den. Året runt. Och kanske kan den magiska sommaren 1994 få tillåtelse att släppa greppet till förmån för den innevarande. Trots svensk frånvaro i fotbolls-VM. Trots att vi bara kommit halvvägs. Jag lägger en röst för det. För jösses vad det gassar nu. Bränner på skinnet. Måste kolla om den där dallrande graden lagt sig tillrätta på fyrtiostrecket. Tror det jag.