Skip to content

Tecken

2010/06/11

Ibland får man ödmjukt böja sig för tecken i sin omgivning. Hur triviala de än må vara.

I mitt soffhörn sitter ett flinande enögt monster med öppen famn.
I paprikans innersta uppenbarar sig ett synnerligen välformat öra.
Allt inom loppet av tolv minuter.

Det behövs ju inte någon doktorsavhandling för att tolka detta. Att se och lyssna är det som gäller. Åtminstone med ett öga och ett öra. Kanske till och med samtidigt.

Jag drar mig till minnes en trendspaning från en nyligen läst tidning. Det handlade om det bekräftelsebehov som lurar under ytan hos de flesta av oss. Man vill bli sedd och hörd. Ta plats i ett sammanhang. Få många följare på Twitter och många som gillar det man skriver på Facebook. Att ens blogg blir läst och gärna refererad till. Men vem ska se? Vem ska lyssna? Spaningen handlade om en kommande stor marknad för de som har just denna förmåga. Framtiden tillhör de som orkar se, höra och återkoppla.

Jag tror att framtiden tillhör de som också samtidigt orkar se och lyssna på sig själva. De som vågar känna efter och lita på sina egna slutsatser kan lyssna fram kraft hos andra. Ju mer du ser desto mer visar sig. Ju intensivare du lyssnar desto mer får du höra. Som skribent är det en ovärderlig kunskap som aldrig får förringas eller förglömmas.

Det aktiva seendet och lyssnandet är ingen metod utan snarare en attityd till medmänniskor och omvärld. Sedan handlar det om att sortera och sovra i det som sägs och hörs.

Att ge alla sitt öra men endast några få sin röst
, som Shakespeare så klokt formulerade.

Jag tackar monstret och paprikan för påminnelsen.
Någon som vill säga något? Jag lyssnar!

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. Jennie-Ann Gisslin permalink
    2010/06/11 21:01

    TACK
    För att se livet där livet är. Att befinna sig i nuet, av vad som är framför. Att inte möta de med rädsla utan den starka gåvan av nyfikenhet. Så som när jag läser dina meningar som ger mig ett band i av att vara människa. Hur uppmanar vi till personligheter…? Frågan är många gånger hur dessa personligheter bemöts? Ja, men jag vill å kommer att njuta av när varje individ tagit emot lite mer av vad detta liv har att ge. För vi slutar bara att växa en dag, å för många av oss är det ett tag kvar.
    Tack lena för de du delar med dig av.

  2. Kirsi Allberg permalink
    2010/06/12 16:12

    Att se och uppmärksamma tecken tycker jag är ett fantastiskt lyssnande. Ofta finns det svar, påminnelser och aha-upplevelser alldeles framför näsan på oss. Som monstret och paprikan. För vissa blir det aldrig mer än just ett illgrönt monster och en paprika med utväxt – men för den mer finstämda lyssnaren talar de ordlöst med sin visdom.

    Det kan också vara en strof i en sång som du hört så många gånger förut och plötsligt sticker den ut, etsar den sig fast. Ger svar på en fråga som ligger och gror. Raderna i en bok, en människa som plötsligt dyker upp som ett svar, några ord i ett TV-program…. Ett av mina favorittecken är djur. Djur som plötsligt uppenbarar sig. I dröm eller verklighet. Pockar på min uppmärksamhet. Ibland de alldeles vanliga skatorna, spindlarna och flugorna som inte lämnar mig ro. Andra gånger rådjuret, älgen, sälen eller korpen som kommer i min väg. Då tar jag fram min bok Djurens visdom. 9 gånger av 10 får jag svar eller bekräftelse på något som jag just går och grunnar på. Jag tycker det är fantastiskt.

    Den som först inspirerade mig till att börja se och höra dessa tecken var huvudpersonen i Alkemisten (Paulo Coelho) och jag har upptäckt att ju mer jag lyssnar. Desto mer får jag höra. Så tror jag är i det mellanmänskliga också. Precis som du säger. Att lyssna på någon är att ge den personen kraft och möjlighet att höra sina egna svar.

    • 2010/06/12 18:23

      Alla bär sina svar inom sig. Det har du lärt mig Kirsi. Och tecknen finns överallt, hela tiden. Ibland får man också fundera över frågorna. Vem formulerar dem? Du själv? Omgivningen? Att ställa egna frågor och ge egna svar är svårt. Men att se och lyssna (både till sig själv och andra) är en bra början.

  3. 2010/06/13 20:03

    Klokt, det är en riktig utmaning att lyssna på sig själv ibland i allt brus…

  4. 2010/06/14 7:52

    Vilket härligt inlägg! Tack för påminnelsen om att vara öppen för tecken i omgivningen, det ska jag vara idag! 🙂

Trackbacks

  1. Markfynd « Ordinerat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: