Löksoffa

Jag går förbi den varje dag på väg till kontoret. Den farliga löksoffan som lyft Sundsvall och Sundsvalls kommuns engagemang till en mediasnackis. Inte i min vildaste fantasi (och tro mig, den kan vara helvild) kunde jag ana att löksoffan skulle vara en potentiell brottsplats. Att här skulle lura förbrytare och våldsmän. Att här skulle vara en sorts ligistparkering.

Jag trodde att det var en soffa jag. Ett ombonat och mysigt kaffekrypin för kalla och blåsiga fikatillfällen. För så har det sett ut när jag gått förbi varje dag de senaste åren.

Det är spännande när någon läser in och tolkar verkligheten på ett helt nytt sätt. Som konspirerar in absurdum. Det kanske ingår i det kommunala uppdraget? Eller så är det en genial PR-kupp. För bättre publicitet än så här kan man inte önska sig. Varken för Sundsvall eller för caféet i fråga. För all publicitet är ju bra publicitet. Nu handlar det bara om att smida medan järnet är varmt. Sundsvallsropen skalla! Löksoffor till alla! Det skulle kunna vara löksoffor över hela stan. Året runt. Snacka om turistattraktion.

Fast nu är löken delad och sikten fri. Tack och lov! Våldsmännen får återgå till det vanliga hukandet bakom hörn, smygandet i portuppgångar och kurandet i buskage. Eller så hänger de i de gamla vanliga tunnlarna. För man vill ju inte lägga lök på laxen. Liksom.