Skip to content

Grodlek

2010/05/16

Jag står vid kanten på Hornsjön. Kvällen är ljum och solnedgången löjligt, hjärtskärande vacker i sin brandgula fuktighet. Det ploppar och pluppar i vasskanten. Febril grodaktivitet pågår.

Jag ser hur de sticker upp sina små huvuden, spanar med sina blöta ögon. Plötsligt. Ett skvalp i rätt riktning, en dykning. Groda efter groda guppar upp och ned, guppar på varandra. Guppeligupp. Det verkar planlöst men är såklart komplicerade turer för artens fortlevnad.

Grodlek får mig att känna världens storhet. Och min egen litenhet däri. Det är naturens kraft och obegripliga magi som tar ett fast grepp om nuet. Nu du Sjödin. Nu sätter vi dig i samspel med urtiden och framtiden. Just i detta nu. För kräldjur existerar inte i tiden, bara i naturen. Det här scenariot kommer att vara detsamma när vattnet får exakt rätt temperatur i den här sjön om tusen år. I ett annat nu. Där du inte finns men där grodorna leker.

Tänker jag när det dundrar förbi en hoper skränande landsortsungdomar upptryckta på en fyrhjuling. På det en gammal amazon som kör så stenarna sprätter. Tänk så härligt det är med naturupplevelser. Tänker jag och ler.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: