Skip to content

Sömnen

2010/05/14

Jag minns att jag kunde fnysa föraktfullt åt de som klagade över sin sömn. Åt de som inte kunde somna in, de som förvisso somnade för att sedan vakna mitt i natten och ligga klarvaken. De som vaknade strax efter 5 och inte kunde somna om. Jösses vilket gnäll, tyckte jag. Blunda och sov bara. Och framförallt. Älta inte, för då blir det bara värre.

Men det var då det. Nu är jag där själv. Drabbad av sömnsvårigheter. Och nu även ältandes dessa.

Om jag tänker efter var det i påskas som jag senast sov en hel natt. Jag kan säga att det känns. Ickesömnen styr hela livet. Sömnlösheten suger upp tålamodet lika bra som en industridammsugare. Och jag är ett monster. Otålig, på gränsen till allt och med taggtrådshumör. Även om forskare säger att upplevelsen av de få sömntimmarna är värre än de fysiska effekterna tycker jag att det känns i kroppen också. Det är som om tyngdlagen påverkar mer. Alla kroppsdelar strävar nedåt. Densiteten ökar. Pannan väger flera kilo, ibland känns det som om den hänger ned över ansiktet.

Tröttheten finns. Som den finns. Ibland är jag så trött att jag både ser och hör suddigt. Men sömnen sviker. Jag kan förvisso somna, men vaknar av minsta ljud. Sedan är det kört att somna om igen. Forskningen tror att en stressande livssituation är boven i dramat. Jag vet inte. Kanske. Fast jag känner mig inte stressad. Jag har en hyfsat lugn och ordnad tillvaro. Jag har också en femåring som kommer rännande varje natt och är som ett plåster. Fram till nu har jag trott att det är där problemet sitter, men det visar sig att jag vaknar även om jag sover ensam i tystaste stugan.

Läser avundsjukt om Mymlan som fortfarande sover som en tonåring. Lycko! Jag hatar att vakna mitt i natten och gå igång direkt. Eller vakna alldeles för tidigt och gå igång direkt. Eller inte somna för att jag går igång på att jag ändå kommer att vakna snart. Sömnen för mig har blivit betingad. Så fort det är dags att sova sätter icke-sova-maskinieriet igång.

Det finns dock en förmildrande omständighet. En sömnlöshetens biprodukt. Kreativitet.

Hjärnan får väl helt enkelt tråkigt av att bara ligga och vänta på att slockna. Den sätter igång med konst. Eller ska man säga konstigheter? Konstigt är det i alla fall att helt plötsligt se samband och dra slutsatser på ett bildligt plan. Att ha färdiga konstprojekt redo att förlösas. Kanske ska jag vara lite tacksam för det. Kanske är jag i färd med att ge världen nya perspektiv. Kanske är jag på väg att bli vrickad. Men snälla högre makter. Oavsett motiv så räcker det nu. Jag har förstått poängen. Ge mig bara en natts hel och livgivande sömn så lovar jag inte älta detta mer. Om inte för min så för min omgivnings skull.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. lillsiz permalink
    2010/05/21 9:08

    hm tror dessvärre att detta är ett släktdrag för lillasysteryster är precis lika dan..det är hysteriskt vissa nätter med och utan barn. Hjärnan går på fullvarv och man hinner gå igenom en hel del när man vaknar så där.

    Vad ska vi göra? jag försöker träna så mycket som möjligt nu men det verkar inte hjälpa. Jag tror det är underliggande stress som är boven… förhoppning står till semestern!

    kram från lilla jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: