Skip to content

Döden

2010/05/04

Mitt tema för dagens två boktips på Radio Västernorrland är döden. Eller livet, om man vill se det från en annan horisont. Det känns lite bättre att framställa det så, eftersom det blir aningen makabert att tipsa om döden.

Å andra sidan är den ständigt närvarande i litteraturen. Döden, döden, döden, som Astrid Lindgren på gamla dar mantrade som inledning till sina telefonsamtal med sin syster. För då var det ämnet avklarat.

Att utgå från eller att använda sig av döden i sitt skrivande är ett sätt att närma sig livet. Det fascinerar mig.

Döden turnerar runt i litteraturen som en outtröttlig gycklare, ett dansband med aldrig sinande repertoar eller en skugga som existerar helt oberoende av ljuskällor. Den är en historia utan slut eftersom den i sig alltid markerar ett slut.

I Boktjuven av Markus Zusak berättar Döden själv historien om Liesel Memingers liv mot bakgrund av Tyskland under andra världskriget. I boken Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud gäckar Döden författarens liv, bryter ned det och vinner matchen. Kvar finns insikten om hur meningslöst det är att sörja sig själv. Två bra böcker som tillsammans blir en dödens betraktelse.

Just nu läser jag Hypnotisören av Lars Kepler. Många döda är det där. På tur står sedan 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Handlar om en man som inte dör. Fast kanske Tre apor av Stephan Mendel-Enk får gå före. Den ska bland annat vara ett cirkulärt närmande av döden. Festligt, eller?

På sidan Läslust hittar du mina övriga boktips från P4. Inser nu att det nog finns mycket döden, döden även på den listan. Vilket är ditt bästa boktips där döden är närvarande?

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 2010/05/04 20:13

    Ja, jag tror inte man kan närma sig döden utan att närma sig livet. I boken ”Veronica bestämmer sig för att dö” har Paolo Coelho fångat det precist. Först när Veronica står inför det faktum att hon ska dö, vilket hon själv planerat, vill hon börja leva.

    Och även om döden figurerar i böcker och filmer så får jag en känsla av att vi vill behålla den på minst en armslängds avstånd. Eller snarare vill vi nog inte låtsas om den alls. Mer än där i filmen och bland bokens vita blad. Vi ska gärna hålla oss evigt unga. Inte ens åldras. För det påminner oss om vår förgänglighet och vi får panik. Köper oss en ny soffa, åker till Thailand eller byter jobb. Ja, det sker kanske inte så uttalat precis. Vi kanske inte kopplar samman våra handlingar med döden. Men jag tror att den lurar där under ytan. Spökar eftersom vi så sällan pratar om den på riktigt. Inte sådär pang, pang och döden döden och terrorism. Utan vad den gör med dig och mig. Vad den väcker. Själva grundfrågan den ställer är väl – Vad vill du göra med det liv som du just nu lever? Vad är det som verkligen betyder något när det kommer till kritan? Vad är liksom just din mening med livet?

    Jag är inte rädd för att dö. Jag vet att en del av mig och dig lever vidare. Men också jag håller ofta döden på avstånd och låtsas som om jag har all tid i världen här på denna vår jord.

  2. 2010/05/05 19:00

    Återigen, vi tycks ha vissa beröringspunkter i våra ämnen även om vi delvis närmar oss dem på olika sätt: Se http://jahaja.blogsome.com/2010/04/25/vem-ar-du-jag-ar-livet/. För övrigt läser jag just nu ”Tre apor”!

    • 2010/05/05 19:31

      Hej Eva! Nu har jag läst lite på din fina blogg. Och ja, visst finns det vissa likheter i våra ämnen. Jag tror vi är lite av amatörfilosofer båda två. Nu ska jag följa din blogg hädanefter…kanske korsas våra bloggar även framöver? Ha det så bra tills dess!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: