Skip to content

Tågresa

2010/04/27

Jag åker tåg idag. Mycket skog är det mellan Sundsvall och Stockholm, företrädesvis granskog. Som att färdas i ett grönt hav där vågskummet dröjt sig kvar (snön alltså).

Någonstans mellan Söderhamn och Gävle öppnar sig det gröna och blottar ett kalhygge. Ett vanligt, hederligt kalhygge. Inget konstigt med det. Om det inte vore för att det mitt på kalhygget står en tvättmaskin. En vanlig, hederlig tvättmaskin. Mycket konstigt med det.

Tvättmaskinen talar till mig. Jag tappar koncentrationen på övningen för dagen. Herregud. Om en tvättmaskin plötsligt vill snacka, öppna upp sig. Då är det nog bäst att lyssna. Speciellt som den halvöppna tvättluckan blottar en hel del kläder.

Tvättmaskinen säger att den prekära placeringen är ett beställningsjobb. Av en uppretad, upprörd och framförallt hämndlysten kvinna vars man äger och kör en skördare. Den berättar att kvinnan i fullständig affekt ryckte ur den från alla kopplingar, ringde mannens största konkurrent (en annan skördarförare) och bad honom komma och hämta tvättmaskinen (full av nämnda mans smutstvätt), köra ut den på hygget (där nämnda man just nu jobbar). Ersättning: 5 000 kronor i reda pengar RNL (Rätt Ned i Lädret).

Sedan packade hon sin väska. Promenerade med lätta steg till stationen. Klev på första, bästa tåg söderut och skickade ett sms till mannen ifråga: Skitgubbe, nu kan du själv tvätta din smutsiga byk.

Shit, vilken historia. Tänker jag och ser mig om. På sätet mittemot sitter en kvinna med ett leende på läpparna och mobilen lugnt vilande i knät. Hon nickar mot mig, ser hemlig ut och brister ut i ett riktigt befriande asgarv.

Allt detta utspelar sig i min huvud på ungefär den sekund det tar att åka förbi tvättmaskinen. Tänker nu starta en facebookgrupp med namnet ”Vi som inte gillade SJ:s kampanj Den inre resan men som har så livlig fantasi att vi inte kommer undan den. Den inre resan alltså.” Några fler potentiella gruppmedlemmar där ute?

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. mats wigardt permalink
    2010/04/27 16:29

    Med ett rikt inre liv kommer man långt utan vare sig tvättmaskiner eller tågresor.

  2. Kirsi Allberg permalink
    2010/04/28 7:23

    Absolut! Ska själv åka tåget till Stockholm idag. Tycker nog att det bästa med tåg är just den inre resan… Ska se om tvättmaskinen står kvar och om den vill berätta hur det gick sen! 🙂

    • 2010/04/28 7:36

      På höger sida i färdriktningen, ett kalhygge mellan Söderhamn och Gävle. Hoppas du ser/hör den. Jag väntar ivrigt på din återkoppling. Fortsättning följer!

  3. Monika permalink
    2010/04/29 12:20

    lol

  4. Kirsi Allberg permalink
    2010/04/30 13:51

    Så stod den plötsligt där. Tvättmaskinen. På kalhygget. Tänk att jag fick se den.

    Nu är den tom. Tömd på kläder. Utan innehåll. Luckan står och slår i vinden. Berättar om ett liv. Om en tillvaro. Om en tid där passionen som utspelade sig också ovanpå just denna maskin förvandlades till tvätthögar. Kulörta och vita i en osalig blandning.

    Där rädslan smög sig på. Smög sig in. Växte som en avgrund. Separerade, grävde hål. I ordlöshet. Ställde frågan. Är det här allt?
    Fick mannen att tillbringa mer och mer tid på hygget och hos henne. Den nyupptäckta där han begravde sin sorg över saknaden. Rädslan som gjorde kvinnan till specialist på tvätt. Att vika, sortera, planera.

    Ända tills den dag då hon kom hem från jobbet. Hastade till tvättstugan och tvätten hon glömt hänga på morgonen. Fann mannen i passionerad omfamning på nämnda maskin. Men henne. Den storbarmade. PRecis som hon misstänkt. Hom tog telefonen och ringde samtalet…

    Tvättmaskinen skrattar nu. Säger att kärlek är enkelt. Men att leva i tvåsamhet – det är en helt annan historia….

    • 2010/04/30 15:18

      Ja men du vet. Vilken historia! Skönt att du såg den och att den ville berätta. Passionerad omfamning på nämnda maskin. Vilken bild! Är berättelsen slut nu, eller?

      • Kirsi Allberg permalink
        2010/05/02 7:40

        Hmmm… man undrar ju hur det var från början. Det där första ögonkastet. Kvinnan som slängde med håret. Mannen som skrattade avväpnat. Sa att hon var den vackraste. Och hur det kom sig att tystnaden kom krypande. Fanns det ett givet ögonblick då det hände? Eller skedde det redan från början? Att själva rädslan för att inte bli älskad satte upp murar och försvar. Visade upp bara den fina sidan. Påfågelsfjädrarna. Skapade en ensamhet som sedan bara växte….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: