Skip to content

Anhörig

2010/04/08

Min bok med stort B börjar på A. Med den började också mitt liv. På nytt.

Att läsa Katerina Janouchs Anhörig var för mig att totalt bryta ihop för att sedan sakta (men säkert) komma igen. Boken symboliserar det absoluta bottenläget och samtidigt den största kraften i mitt liv.

Katerinas historia om hur det är att vara medberoende är på många sätt min egen. Jag var mästarinna på att att dölja, marginalisera och ständigt hoppas på bättring för mannen som jag levde med. Han söp, snackade och var ett offer. För sig själv, för samhället, för sjukvården. Under många, många år. Och jag bara bet ihop och var stark, starkare, starkast.

Inte ens när han drack upp den fina flaskan med julglögg (gömd i bilen) som var en present till min älskade farmor satte jag stopp. Tänkte då att han behövde den bättre. Vilket kvalificerat skitresonemang. Men jag orkade inte se sanningen. Orkade inte ta fajten. Struntade i att jag själv blev en skugga.

Boken Anhörig tydliggjorde mig just då. Som jag grät och ömkade. Som jag såg mönster och funktioner. Som jag sorterade mitt liv i kolumner, tabeller och system av insiktsfull klarhet. Jag fattade vad jag höll på med. På riktigt.

Böcker en viktig del av mitt liv. På många olika sätt. Jag läser för att förstå, för att uppslukas, för att jag är genuint intresserad vad och hur människor är och blir för varandra. Jag läser jämt och är ständigt fullbokad. Jag älskar ord och formuleringar. I dag tackar jag Katerina Janouch för hennes mod att skriva detta. Tack för din ärlighet och för att du inte skäms. Nu gör inte jag det heller.

Goda berättelser har ett stort evolutionärt överlevnadsvärde. Både i det lilla och i det stora. Litteratur är vår natur. Amen.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. Kirsi Allberg permalink
    2010/04/08 12:30

    Kärlek och respekt till modiga Du! Böcker kan definitivt ha livsavgörande betydelse liksom männsikor som släpper masken och visar sig i sin mänsklighet. Kram.

  2. 2010/04/08 14:00

    Tack.

  3. Anna Hedensjö Johansson permalink
    2010/04/09 7:42

    Ditt inlägg berör starkt. Ger insikt och respekt till dig modiga vänninna som har så många kvaliteter och insikter som jag själv inte besitter. Jag har mina egna – jag vet, men det är häftigt att uppleva hur det där gapet som man inte själv haft förmågan att fylla kan fyllas av en nära väns generösa input till omvärlden. Inte minst för min dotter som får sin beskärda del kulturupplevelser genom din omsorg. Och jag, jag känner hur jag snart kommer komma loss på riktigt och tackla alla vackra böcker hemma … har blivit såååå nyfiken och frestad av att ta del av böckernas värld på ett sätt jag inte gjort tidigare. Börjar ikväll med några rader Tranströmer vid sängkanten. /Anna

  4. Jennie-Ann Gisslin permalink
    2010/04/09 15:21

    Vi bär vår historia med oss. Att berätta för andra är att hjälpa andra, att ta modet vi en gång tog.
    Tack för ditt sanningsenliga synsätt på en tid i livet som präglar oss. Anhörig bör läsas av fler.
    Tack för dina ord. En helg av de underbara önskar jag dig och de dina.
    // Allt fint Jennie-Ann

  5. 2011/05/26 0:08

    Katarina Janouchs bok ändrade mitt liv. Det var båda hemsk, skrämmande och underbar samtidigt.

Trackbacks

  1. böckerna « mymlan. the real.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: