Sommartid

Hoppsan. Orkidéknoppar.

Upptäckte de här fyra knopparna idag. På en i det närmaste dödförklarad orkidéplanta. I ett östligt fönster med utsikt över Ortvikens ståtliga skorstenar.

Jag blev rörd. Vad vill ni säga mig små knoppar? Att det är ljusare nu? Att ni vill ha gödning en halv del av rekommenderad koncentration? Att ni vill ha er kruka spolad med rent, ljummet vatten för att motverka utfällningar av skadliga salter? Va? Säg då.

Knäpptyst. Då tänker jag att det säkert är helt normalt att bortglömda blommor drämmer till med mot himlen stretande, knallgröna knoppar. Trots att de fick vatten senast i början av mars.

Jag ser er. Jag fattar vinken även om den är fin. Jag gläds åt er livfullhet samtidigt som mina icke gröna fingrar rodnar. Tänk om. Om man kanske skulle plantera lite? Förså potatis? Peta ned några basilikafrön? Hur svårt kan det vara?

Äh. Lugna kroppen. Sommartid till trots hänger blötsnön som en tung rullgardin redo att dras ned. Och pläden i soffan behövs fortfarande. Jag lägger mig där nu.