Skip to content

Ismagi

2010/03/21

Det är tjock is på sjön som jag älskar. På isen ett tunt men varierat snölager. Pudrade vattenrörelser. Skare och blankis om vartannat. Idag tog jag skidorna mot den smala landtungan. Ensam. Åkte långt och utdraget, över vid de kuvade björkarna, rundade öarna för att sedan följa strandlinjen via grillplatsen på udden. 90 grader vändning vänster och sedan rakt fram.

Mitt ute på sjön, när rytmen har tagit över kroppsrörelserna, blundar jag och fortsätter åka. Absolut tystnad. Inte kompakt ljudlöshet utan genomskinligt. En vänlig, allomfattande tystnad som en ostkupa över hela sjön. När jag öppnar ögonen igen är himlen större än den någonsin varit. Skiftande i blekblått, brandgult, molnvitt och grådaskigt. Tystnaden har övergått till luft. Jag får en religiös känsla och fylls av tacksamhet.

Sedan besinnar jag mig, fräser lite snor och tänker att jag håller på att bli gammal. För visst är väl överdrivna naturlyriska upplevelser ett ålderstecken? När man, med skidorna på, blir så tagen av en helt vanlig genomfrusen insjö att tårarna rinner är det väl dags att hissa varningsflagg? Hallå alla. Se upp i backen. Här kommer en som snart har hål i nacken.

Eller finns det även tonåringar med naturpornografiska böjelser? Tror inte det. För sekunden efter är ismagin upplöst i tvåtaktsrök och högvarvigt ylande från fyra sportskotrar i klara neonfärger. Som att släppa lös fan själv. En dånande buffeljord. Hökarängen, värsta svängen. Ostkupan sprack och verkligheten kom ikapp. Brutalt, sa Bill. Brutalt var ordet, sa Bull. Jag snöt mig igen och skidade hem.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 2010/03/22 7:24

    Halloj Lena!

    Vackert skrivet om en härlig vinterupplevelse! De precisa detaljerna gör att man lätt är ‘med’ och ‘där’ i upplevelsen.

    Önskar dig en skön vecka!
    /Charlotte

  2. 2010/03/22 9:52

    Tack, det var magiskt därute ända till skoterpatrullen dundrade in…

  3. mats wigardt permalink
    2010/03/22 19:08

    Kommer precis från Hökarängen. Och där fanns det inga sportskotrar, bara vingliga men vänliga farbröder med gröna plastpåsar som vände skäggstubben mot solen. För övrigt tror jag att naturpornografi är ett sundhetstecken, det visar att man har ett öppet sinnelag. Mera sånt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: