Hoppsasteg

På en väg. En helt vanlig torsdagkväll. Barnet i handen och hoppsasteg i benen. Fort går det genom snögloppet. Upp i snödrivan. Ner i en fet vattenpöl. Stänker gör det och rinner in i skorna. Om du hoppar tillräckligt många hoppsasteg tillräckligt snabbt och ohämmat blir du glad. Det är ett oundvikligt faktum.

Så landade nu lycka på min hatt som ljudlös snö, skrev den engelske poeten Robert Herrick. I det där hoppsastegsögonblicket tänkte jag på den raden. Hur fint den naglar fast en äkta och oväntad glädjekänsla. Fast jag hade ingen hatt. Och regnet skvalade.

Efter lite koll på nätet förstår jag att det finns en hel hoppsastegsrörelse där ute. Som benhårt tror att 10 hoppsasteg om dagen ger en bättre värld. Absolut värt ett försök. 655 medlemmar på facebook har blivit 656.