Kallheten

I morse fick jag ett nytt vinterord. Levererat av 5-åringen på väg till dagis under, som vanligt, stressiga former. Varför blir det alltid så där vasst och i falsett på morgonen? Jamen, kom nu då. Skynda dig så att vi inte kommer försent. Ta på mössan ordentligt. 5-åringen kontrar med att bara hämta gosehunden på övervåningen, att vantarna inte är instoppade i jackärmen och att bli lite lagom lealös i kroppen när stövlarna ska på.

Sedan öppnar hon dörren och utbrister ”Den här dörren är som en portal till kallheten, för så kan man faktiskt säga när det är vinter ute. Och när man är ensam är man i ensamheten. Fast det är inte så kul att vara i kallheten och ensamheten samtidigt”.

Själv gick jag från kallheten ute till varmheten i hjärtat. Och där har jag varit hela denna kylslagna och snöflingesbeströdda vintertorsdag i februari.